Hur vi gjorde filmen

Under januari 2013 blir GO STRAIGHT HOME en färdig film. Teamet kan se tillbaka på ett och ett halvt år av utveckling och produktion.

Det började med att jag hörde en historia från en av RFSUs medarbetare i Bangladesh om hur unga flickor där hade svårt att gå till skolan för att de var rädda för trakasserier på vägen. Föräldrarna var rädda också, och en vanlig åtgärd var att inte låta flickorna gå ut skolan. Det försämrade deras framtidsutsikter radikalt. Det blev inspirationen för filmens idé, förklarar producenten Oscar Hedin.

Under våren 2012 kom regissörerna Iga Mikler och Maud Nycander in i projektet. Iga är en prisbelönt filmfotograf som vunnit New Doc 2010 på Tempo Dokumentärfestival. Maud är en av Sveriges främsta dokumentärfilmsregissörer som bland annat vunnit Guldbagge för Bästa Dokumentärfilm och som regisserat biosuccén Palme. Förberedelserna satte fart. De läste på om ämnet, vaccinerade sig och en lämplig kamerautrustning plockades ihop. I september åkte Iga till Bangladesh och hon är även filmens fotograf. Iga berättar:

Valet blev att filma med DSLR, alltså en systemkamera. En mindre lösning kanske låter enkelt och smidigt. Men för att det ska funka krävdes en stor mängd kringutrustning, och det tog tid med det digitala efterarbetet i fält. Jag har rest en hel del, men Dhaka var på många sätt en chock. Trafiken är livsfarlig, massa bilar med påmonterade kofångare och mitt i varje gata har man satt taggtråd för att förhindra att man ska kunna gå över gatan. Man känner sig helt instängd. Det är varmt. Det är människor överallt. Men det är också de som räddar totalintrycket, jag träffade så många vänliga människor som hjälpte mig och som jag alltid kommer minnas.

I Bangladesh fick produktionen hjälp av Steps Towards Development, en organisation som jobbar med att förbättra villkoren för tjejer och kvinnor, bland annat genom att förebygga och minska sexuellt våld. Första veckan spenderade Iga med att finna filmens huvudkaraktär:

En dag körde vi ut på landsbygden. Det var 60 kilometer i timmen på en motorcykel på smala stigar och en bro som var... en planka! Jag satt därbak med all utrustningen och tänkte... låt oss komma fram nu! Ett par dagar senar provfilmade jag i en skola i Dhaka. Jag intervjuade några unga tjejer i en klass om deras liv. Reba stod ut direkt, hon hade en rättframhet och en styrka som jag trodde på.

Maud anlände till Dhaka och fastnade även hon för Reba, och hon och Iga började planera hur man skulle kunna filma scener med sexuella trakasserier.

Det var för farligt för Reba och för svårt att fånga det i flykten. Vi utgick från händelser i Rebas liv som hon varit med om och gjorde rekonstruktioner. När vi lärde känna Reba och hennes liv så kände vi att det var viktigt att inkludera andra element i berättelsen, som risken att bli bortgift som barn som hängde över henne och hennes vänner, eller fattigdomen. säger Maud.

Att filma på gatan på gatan var en utmaning:

Varje gång man tog upp kameran samlades det 40 personer. De stod i vägen, stirrade in i kameran. Jag var tvungen att ha ett halvdussin medhjälpare som kunde hålla folkmassan i schack! minns Iga

Efter totalt en och halv månad på plats så lämnade Iga och Maud Dhaka och reste hem till Sverige:

Vi är otroligt tacksamma över alla de som hjälpte oss. De som hjälpte oss att göra filmen. De som delade med sig av sina liv.

Under senhösten klipptes filmen. Produktionsassistenten Jonathan Forefält tog sig an det stora digitala efterarbetet och slet många nätter. Klipparen Hanna Lejonqvist, som vunnit Guldbagge för Bästa Klipp och World Cinema Documentary Editing Award på Sundance Film Festival för dokumentärfilmen The Black Power Mixtape 1967-1975 och som varit klippkonsult för Oscarsnominerade Searching for Sugarman, hjälpte till att mejsla fram historien och gav den rätt känsla. Klas Gullbrand skrev musiken som lyfte bilderna, Nanna Dalunde färgkorrigerade fram rätt ton i bilden och Oscar Alvarez la ljudet som gav den rätta atmosfären.

Filmen var klar i januari 2013 och den fick direkt ett första bra mottagande - den blev antagen till Göteborgs Internationella Filmfestival. Sedan dess har den visats på Umeås kortfilmsfestival, Uppsalas kortfilmsfestival, BUFF filmfestival, Flimmer filmfestival, Ladybug festivalen i Göteborg, LUCAS internationella barnfilmsfestival i Frankfurt samt under United Nations Girls' Education Initiatives möte i Bangkok under hösten 2014. 

Bli först att kommentera

Kontrollera din e-post för en länk för att aktivera ditt konto.

Arrangera en filmvisning Kontakta oss

    Senaste nytt

    Go Straight Home visas på DOXA Documentary Film Festival läs mer

    Go Straight Home reser till TIFF Kids International Film Festival läs mer

  • Se alla nyheter

anslut

få uppdateringar